En sommarkväll man såg på Östremalm
En dam med blommor i sin hatt av halm
De raspade i vinden där hon gick
En doft av längesen och romantik
Hon var på väg för att få medicin
Och i en stenport slank hon sedan in
Och doktorn tog emot den i sitt rum
Och damen satt där stirrande och stum
Han sade det någonting på tok,
sen bläddrade han i en gammal bok
Ni lider av nånting, jag vet ej vad,
men ni blir tidsnog sprutlande och glad
Jag tror ni är för mycket realist,
ni tycker nog att livet är för trist
Så därför tror jag att vi ska ta och
sjunga minst en sång varenda dag
Men damen sa, jag kan inte sjunga alls
Och doktorn sa, ni gör vad som befalls
Och damen sjöng och kände sig så kry
Hon tyckte hela världen blivit ny
Men systern utav sången blev nervös
Och doktorn tyckte, ni ska nog först röjs
Här har jag medicinen nummer ett
Och noterna hon fick till en duett
Och systrarna de öva varje dag
Så grannarna i huset gick och start
Tillsamma doktor för att hjälpta bli
Från systrarnas kantata energi
Sen hörde man om kvällen sång och salm
Från blandad kör på Öfre
Östermalm
Östermalm